Idre weekend...
Eftersom Joanna, Tommy och Esther bjöd med oss till Idre fjällvärld så tog vi chansen att insupa fjällluft och umgås med Esther i pisten. Jag och Marie var supportrar vid sidan av målfållan för Sandra Näslund och Co som tävlade i Skicross World cup och så "hängde" vi med Esther i leklandet när orken tog slut för tjejen. Jag gillade bäst stugan med bastu på kvällkvisten när fjälluften gjort sitt. Här nedan lite bilder från helgen och så har Bill varit på badhuset i Lidköping...
Fjällvy från Idre fjäll...
Esther spanar in vilken backe hon ska åka...
Nu kör vi ...
Tommy, Esther och Joanna mot toppen...
Nu vill jag titta på Skicross mormor...
Heja...heja...Sandra Näslund..
Esther har fått ny idol...
Nu vill Esther leka istället för Skicross...
Morfar...kom hit och klättra...
Nu åker vi hem till stugan...
Jag hinner busa lite vid "knapp-karusellen"...
Från Lidköping så kom bild på Bill som hejade på Esther när hon åkte skidor...
Heja Esther ropar Bill när hon fick se när hon åkte skidor...
Bill vid badhuset i Lisch...
Vad roligt att busa med vatten...
Så här trött blir man när man badat...
Eftersom det varit Dalarna för hela slanten så får ni höra låten Dalarna av Moonica Mac...vrid upp och njut, och var stolt över vårt landskap, men först några ord av Moonica Mac om låten Dalarna.
Mitt i sommarnatten vandrade vi upp för berget Storsnäll. Det skymde men ingen var rädd. Mossan var mjuk och dimman lätt. Över myren mötte vi miljoner hjortronkart och även om ingen annan visade sig, är jag säker på att flera ögon såg efter oss. En musikvideo kan vara en musikvideo. Men den kan också vara så mycket mer. Den kan bevara just den månskärva som tog emot oss när vi väl stod där, högst uppe på Storsnäll. Berget som lät oss vandra upp längst dess knotiga ryggrad för att sedan, med oss på toppen, resa sig högre upp än de högsta av trädtoppar. Storsnäll lyfte oss så högt att vi blev både stora och små på samma gång. Som stjärnor. Stora och små, på samma gång. Finaste Storsnäll höll oss alldeles intill himmelen. Och jag sjöng. Jag sjöng för Dalarna, för all min längtan och ett enda andetag sa till mig att jag segrat. Solstrimman letade sig upp över bergsväggen i fjärran. Falken vaknade och sjöng med mig. Även om hon kanske sjöng om att flyga och jag om att vandra, bar våra toner på samma känsla. Ni vet den där känslan av att vara just där, där en är menade att vara. Jag vet bara det - det var inte jag som valde Dalarna, det var Dalarna som valde mig.
Vill ni...så hörs vi...